Det har varit en hemsk vecka. Först det där jobbiga passet i lördags, sedan 1.30 snöpuls i söndags. Och till råga på allt fick jag lära mig att man tydligen inte får säga karaktärsbildande. Ve och faaasa!!! Har nu nästan hämtat mig, men det känns ändå hårt.

Idag var det lördagsintervaller igen. Skillnaden från förra lördagen var att jag idag hade sällskap av 3/4 av familjen Forsen, och att jag slapp modden till stor del. Kände mig så nöjd över passet som bestod av kräksjobbiga 2 minutrare på Smedvägen (som alltid) att jag tog i hela vägen hem. Annars är ju standard att dö i backen men idag ökade jag istället. Detta, i kombination med att jag rusade första 200 metrarna på intervallerna, gjorde att jag varit i kolli-mode hela eftermiddagen. Men nöjd ändå.

Nu väntar vi med spänning på mello, även om vi vet att ingen kommer vara bättre än förra veckans hjälte Sean Banan. Vi får i alla fall efterrätt bestående av den oväntade blandningen av banan, kakao, avokado och ägg. Då kan det inte bli dåligt!


Elin