Tisdag afton

Körde järnet idag i Visättra skogarna med min Pulmicort. Kände mig faktiskt mindre slemmig, och det kan ju vara ett bra tecken.

Mamma, den räven, körde dock hårdare. Utan Pulmicort. Hon kom ifatt med tio minuter och sprang ifrån när hon omedvetet lurat mig till en bom. Jag tror i alla fall att det var omedvetet, eftersom vi sprang i samma lag. Jag vill liksom hoppas på att hon inte försökte blåsa mig med flit så att hon skulle vinna lag-kampen.

Apropå mamma och dagens tävling; vilken jävla tur för mig att jag ändå sprang i samma lag som henne. Då kan jag säga att hon bar mig till seger (även om jag misstänker att vi inte vann) istället för att erkänna att hon spöade mig. Jag kan liksom inte riktigt acceptera att mamma är bättre än mig. Så när vi springer i samma lag så behöver jag inte jämföra. Det, det är niiiiice.

Var även världens bästa flickvän och köpte hem chokladpudding till Jonas. Han blev en happy bird när han fick tugga i sig en påse. Då kanske jag kan då lite massage i gengläd tänker jag.. Muahaha


Så här såg Jonas ut när han fick chokladpudding....


Elin


Kommentarer
Postat av: svankvinnan

Det tror jag inte att det var! En gång på mila by night hjälpte jag mamma till en kontroll när hon var på väg åt fel håll. Vi körde en bit ifrån varandra till nästa. Mamma tar kontrollen och jag drar snett, jag var max hundra meter ifrån henne. "Varför hjälpte du inte mig, du kunde ju ha hojtat eller nåt" sa jag när hon efter att vi kommit i mål berättat att hon såg att jag drog snett. "Men det var ju andra människor i närheten, jag ville ju inte att de skulle få reda på var kontrollen var" säger hon då.



Alltså hon kunde inte riskera segern för att hjälpa sin avkomma en svinkall, mörk februarinatt. Skulle inte tro att hon bara "råkade" lura bort dig. För den kvinnan är det bara seger som räknas!

2011-04-13 @ 11:16:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0