Jag trodde nyss att jag skulle dö, eller iallafall få en hjärtinfarkt. Jag och Jonas sitter nere i källaren och kollar på os när vi först hör smäll nummer ett. Jag påstår att det är åska, Jonas är lite mer misstänksam men säger inte emot så mycket. Snart kommer smäll nummer två, och den låter värre än värst. Nu förklarar Jonas för mig att det inte var åska. Vi springer upp en våning och går först till altanen och stora rummer för att inspektera. Det kunde ju ha varit altantaket som snöat in, men icke det. Vi beger oss sedan till köket, där har vi den förödande situationen. Då har nämligen sotarstegen från taket glidit av, eller tryckts ner av all snö på taket och krachat köksfönstret och dragt med en planka och tegelplattor ned från taket. Galet läskigt. Tur i oturen hade nte inenrrutan gått sönder, så vi slipper frysa i natt, men gud vad mycket glas och sprickor i rutan. Jag och min vakthund Essy beger oss ut i den meterhöga snön för att kolla läget och fastställer att det inte går att rätta till idag och att vi måste ringa fader mats och tala ut om situationen. Nu är alla meddelade, och om ni går förbi på gatan nu så vet ni att det inte är ett inbrott.

Pju, det var faktiskt lite läskigt!

Carin