Hej och hå, tentaångesten börjar krypa sig på. Dock går jag mest och oroar mig för att jag inte är stressad på riktigt än, jag borde vara helt förvirrad och sönderstressad. Men det kommer väl, tyvärr börjar jag inse att jag ligger efter jämfört med förra perioden men jag har lovat mig själv att jag ska ta tag i det nu, eller imorgon! På riktigt! Jag måste berätta om störtsta oflytet jag råkade ut för igår.

Jag hade varit i skolan tills en bit efter åtta på kvällen och bestämmer mig för att gå till Ica (vid skolan) en snabbis oc handla hem lite mat. Väl inne på Ica kommer jag fram till att jag får åka buss hem eftersom att jag varit så duktig och pluggat hela dagen samtidigt som jag har matkassar att bära på. Så jag skyndar mig på Ica för att hinna med 20.35 bussen. Jag står vid busshållsplatsen halv åtta och är i god tid.

Klockan 20.35 rullar mycket riktigt en buss in (ovanligt att skånebussarna är i tid i vinterväder). Jag hoppar på bussen och drar busskortet glatt och slår mig ner i bussätet. Efter ett tag slår det mig att jag inte alls känner igen gatunamnen och hållplatserna, först undrar jag om de bytt namn på alla hållplatser innan jag tittar ut ordentligt och inser att jag sitter på helt fel buss. Fan! Jag trycker på stanna och rusar ut på nästa hållplats. Väl därifrån fick jag leta mig hemåt och promenaden blev uppåt 3 km med skolväska och matkassar. Då tyckte jag verkligen synd om mig själv, vad hade jag gjort för att förtjäna det? Under promenaden hem ringde jag mamma och beklagade mig lite, hon tyckte iaf synd om mig. Himla oflyt helt enkelt (inte klantigt)!

Möjligen kan jag plåstra över oflytet med att jag och jonas nyss upptäckte att vi har alla kanalar på vår tv. Och då menar jag verkligen alla, allt ifrån svt till ryska sportkanalar. Ja vi har nog fått in alla världens kanaler, det är nästan 400 st kanaler nu. Vi kan knappt välja. Jag tror att Gud ville vända mitt oflyt med lite flyt!