Det var en solig och varm morgon, klockan började närma sig niosnåret. Vi blev avlastade vid ett stort rött torp med en stor och välklippt gräsmatta med bikupeodling inom räckhåll, denna plats kom att bli vår samlingsplats under den närmsta timmen. Gräset var lite småfuktigt av nattens dagg och luften vi andades var frisk och man kunde nästan känna lukten av björklöv och enbuskar. Detta var morgonen vi laddat för så länge, det var äntligen dags för SM i medeldistans nordväst om Oskarshamn.

Klockan närmade sig starttid och nervositeten började stiga i kroppen. Vi blev inropade en efter en till förstarten där 1800 nervösa metrar väntade oss innan vi var framme vid den riktiga starten, tidsstarten. Vid tidsstarten kunde man känna i luften var som var på väg, trots att det bara var kval idag kände man spänningen i luften. Spända och förväntansfulla orienteringsungdomar i likaväl tights som nylon strosade nu omkring på startgärdet. Tillsammans var vi som en enda stor orienteringsfamilj men ändå med touchen av fientlighet mellan varandra.

Startklockan pep sina fem tydliga pip, och det var dags att gå in och pricka av sig för att sedan glida vidare till defenitionen och därefter kartan. Hjärtat slog nu väldigt hårt och pulsen var nästan uppe på max, det var nu som tanken: nu jävlar, ingen bom! flög igeneom huvudet. Starten gick och nu fanns ingen återvändo, det vi längtat efter så långe hade nu börjat, kampen i Smålandsskogen var i gång.

Nu väntade en 3450 meters lång bana i den fina teknikkrävande terrängen. Carin lyckades med dagen och kom i mål som ledarinna men sjönk sedan ner till en femte plats, en ganska stabil plats då tio i varje heat går vidare. Elin däremot hade lite mer oflyt och lyckades inte ta sig till final, vilket hon nu satsar på att göra nästa helg då långdistans SM väntar, men nu en helg i taget. Imorgon är det final och då tusan ska Carin springa fort och rätt medan Elin ska heja och coacha Carin fort och rätt.

Lev väl/ Cajjsunk