Nu sitter jag hemma på hål och försöker knåpa ihop en visualisering, vilket visat sig vara mycket svårt eftersom jag inte kan konsten att visualisera saker. Jag ser inget, jag hör inget och jag känner inget när jag gör sånt. Jag kan försöka, men ju mer jag försöker desto sämre blir resultatet. På den senaste teorilektionen skulle jag visualisera Carin, vilket borde varit mycket enkelt eftersom hon satt en halvmeter ifrån mig. Men icke. Carin var i mitt huvud en grumlig klump. Mycket märkligt.

Snart, om en halvtimme, ska vi iväg på Lindex och köpa strumpor till mig eftersom detta är en brist vara. Jag tror att någon, tvättmaskinen och klädskåpet är mina huvudmisstänkta, äter mina strumpor. I alla falla alla små tunna. Ullmax och tjockare har jag i överflöd. Nästan.


Så här ser det ut nu.



Elin