I lördags var det EM i Falun vid hoppbacken i Lugnet. Vi började dagen med uppstigning klockan 05.15 för frulle och sedan bar det av till publiktävlingen, som gick bra orienteringsmässigt men som på den fysiska fronten lämnade en del att önska. Efter målgång duschade vi (utomhus trots möjlighet till innedusch) och sedan gick jag och Josefin till McDonalds och köpte varsin Flurry.

Vid halv ett satt vi bänkade på läktaren, redo att heja som svin. När klockan närmade sig två steg pulsen lite, och vid 14.17 var den i fullt utvecklad intervallhastighet. Efter ett par minuter får vi reda på att nummer 48 i startordningen leder, och benen bär av ner mot mål- och varvningsfållorna. När Jonas ungefär fem minuter senare passerar förbi och upp för trappan, är hjärtat i halsgropen och tårarna inte långt bort.

Nästkommande åtta minuter är fruktansvärda. Som två fanatiska Justin Bieber fans står jag och Josefin och hetsar varandra nästan till bristningsgränsen. Sedan; hjärtstillestånd när Jonas åter passerar över bron och spurtar ner mot mållinjen. Rösten tar slut och hysterin bryter ut fullt när han slutligen landar på andra sidan målet. Löper nästan lika fort som en gasell och anländer till målet lagom för att få en dyngsur kram och en high five, och är så glad att jag inte kan beskriva det.

Grattis Jonas till EM-guldet (och självklart till silvret dagen efter)! Du är helt otrolig!!!



Elin

Foto: Lars Rönnols