Det tycks vara standard nu för tiden att vi bloggar väldigt, väldigt sällan. Det måste ju innebära att Cajjsunks sällskap är väldigt efterfrågat och att vi därför inte hinner. Så måste det vara.

Jag och Jonas har precis kommit hem från middag och lite mello hos mamma och pappa. Det blev tomat och mozzarella till förrätt, lax och potatis till huvudrätt och så festade vi till det med kladdkaka till efterrätt. Den blev faktiskt väldigt lyckad den där kladdkakan; kladdig över hela och god. Lite mer kakao så skulle den vara perfekt. Ett mirakel, som Björn Ranelid skulle sagt.


Nu återgår jag till skämskudden och väntar på Sherlock.
Elin

Så här såg kladdisen ut efter att jag pyntat den med ett hjärta, också där med tanke på Björnis. Myse!!!!!