Ni ska inte tolka detta drastiskt, dessa tankar kom endast in i mitt huvud eftersom att det typ blåste orkan ute (så som det bara kan blåsa här nere) rakt emot mig när jag försökte trampa hem på min cykel. Det är ännu mer ovärt att jag bara har en växel på min cykel nu mer, och att det är trean. Detta gör ju inte cykling i motvind lättare. Jag tog i hur mycket som helst men kom verkligen inte framåt. Ett tag funderade jag på om jag skulle sätta mig på marken och börja gråta men sen kom jag på att sånt gör bara mesar så det var bara att kötta vidare hemåt.

Väl hemma sitter jag nu och kollar på bygglov, och vart är de idag och bygger? Jo i Kumla. Och vart var de på utflykt? Jo på Kvarntorpshögen. Hur många gånger har man inte varit där uppe liksom? Jag förstår inte charmen med att ha utflykt där uppe, då jag endast förknippar den högen med illaluktande rök, mjölksyra, svett, sega distanspass och såklart snoppmannen som man stannat och spanat på x antal gånger där uppe.

Det var nog allt för idag, tjarrå/Carin