Gårdagens träning slutade i gråt och tandagnisslan. Detta eftersom jag skulle spurta ifrån den mellersta av fröknarna Persson på slutet av en intervall och lyckades trampa snett. Så snett att det gjorde väldigt ont och att jag fick avbryta. Jag har nu självdiagnostiserat mig med en vrickning/mindre allvarlig stukning. Så här sitter jag med lindad fot och sörjer.

Dock är sorgen kortvarig eftersom jag snart får åka upp till Sundsvall, och vem gillar inte långa bilturer? Fantastico!

Innan detta sker måste jag dock packa klart och fixa lite grejer.


Elin