Hej. Igår var en tråkig och rolig dag. Först en slapp och trevlig lekdag med klassen i stadsparken där allt från gummibåtspaddling i fontänen till tårtbakning ägde rum. När jag senare kom hem var det dags för träning, denna dagen skulle sprint-km gå av stapeln i Örebro. Jag kom ungefär halvvägs på banan då jag oturligt trampar snett och stukar foten, jag kravlar mig ut till elljusspåret och lägger mig och gallskriker och tjuter som en bebis tills tränare Maria kommer och hjälper mig. När jag legat där ett tag och gråtit ut kommer Lilian och bär mig till bussarna där jag blir omlindad och tvingad att hålla foten i högläge och blablabla.

Jag tror aldrig jag haft så ont någonsin förut, jag har alltid underskattat stukning av foten innan men nu förstår jag verkligen hur ont det gör. Jag tror att, skulle jag lägga ihop smärtan av alla Erics muskeldödare under min uppväxt skulle det här vara värre, och då gör det ont! I bussen på väg hem plåstrade Elin om mig och gav mig massa fakta om stukade fötter då hon som ni säkerligen läst också stukat vänsterfoten för bara några veckor sedan, vi är verkligen så lika vi två!
När jag senare kom hem till elevhemmet blev det en snabbdusch för att senare bege sig till hemlig ort där jag skulle få tillbringa min picknick med Klara, Malin och Lilian som jag fick i födelsedagspresent. Picknicken vart jättelyckad och det var hur mysigt som helst, tack tjejer! Himla bra inprickat med en trevlig händelse som plåster på såren efter en sådan dramatisk dag.

Nu har jag hoppat runt på kryckor hela dagen med min svullna blåa fot. Jag känner redan hur mina armmuskler börjar växa och hur händerna börjar värka. Men det är bara härligt.
Tack för mig/ Cajjis